Tord

Inget internet.
I-landsproblem.
Men allt blir så mycket krångligare.
Speciellt när man är i ett annat land och ska fösöka fixa bank och betala hyror och sånt där.

Är på bibblan som ligger på Majorstuen.
Fint, mysigt, luktar böcker.
Snart ska jag hem och laga scones!
Jag fick marmelad av min mamma när familjen var här och hälsade på.
Luxus.

Jag har inte börjat jobba än...
Tjavigt.
Först ska jag gå på utbildning. Kaffemaskin du vet.
Den är inte för än på torsdag.
Jag vill faktiskt bara börja arbeta nu.
Det är faktiskt därför jag är här.
Men jag ska nog vara ganska glad, jag fick ju jobb på två veckor.
Jag ska nog ringa min chef och fråga när jag får börja egentligen.

Jag bor i ett jättebra kollektiv!
Det är härligt.
Just nu bor jag,Oda och Henrik där.
Erik utbildar sig till en aldeles speciell tandläkare så han är på kurs i Lofoten i två månader.
Jag har fixat mitt rum så nu är det rent och fint. Jag ska hämta lite saker hemmifrån också, sen är det perfekt.
Och jag har städat jättemycket!
Spisen och alla golv och fönster. Och gardiner och badrummet och tvättmaskinen. Till och med dörrarna har jag tvättat.
Bra gjort.

Att göra när man väntar på jobb!

Jag bor i en ny lägenhet nu!
Väldigt härligt!
Den är jättefin och mitt rum kommer bli mysigt om ett tag.
Vi har inte internet just nu men det ska komma igång om ett tag.
Därför sitter jag på biblioteket och surfar!

Idag har jag skaffat bank. Yes!
Pengarna kan börja rulla in nu tycker jag.
Fast jag har inte börjat mitt jobb än.
Jag ska på min första utbildning på torsdag.
Sen hoppas jag att jag får börja jobba efter det!

Maria och Rasmus anländer klockan 19.30 på onsdag.
Det kommer bli skoj.
Jag kan guida dom lite i Oslo. Hehe.
Jag kan visa dom innerstan i alla fall.
Där har jag ju gått några gånger!

Nu ska jag hem och äta sen ska jag åka till Elixia och skaffa mig ett träningskort!
Billigare än vad det brukar vara så det är ju faktiskt väldigt bra.
Och värt pengarna!
Jag ska bära massor med tunga möjlkförpackningar när jag börjar mitt jobb.
Det ser jag fram emot!

JAG FICK JOBBET!
Yeeesssssss!

Det gick väldigt fort.
Jag blev kallad till intervju idag klockan tre och eftersom jag ville visa hur mycket jag ville ha jobbet så var jag på plats redan halv tre. När jag kom fram fick jag prata lite med min chef och hennes chef, de ställde lite frågor och sånt där.
Sen ville de prata lite med varandra så jag fick ställa mig utanför dörren i några minuter.
När jag fick komma in igen så berättade de att jag gärna fick jobba med dem på Kaffebrenneriet!
Så himla gött. Heltidsanställning.

Även en lägenhet. Jag hämtar nyckeln imorgon.
Mina föräldrar och min lillebror hälsar på mig, de kommer hit imorgon kväll.
Då kan de hjälpa mig att köpa en säng och flytta alla saker.

Sen kan jag få köpa ett träningskort för tvåhundra kronor billigare än vanligt av en kompis.

Helt plötsligt löser sig allting!
Som på räls.
Jag antar att jag kommer bli kvar här i Oslo ett tag nu!

Hemkommen från en jättefin och rolig helg i Stockholm.
Jag önskar att den hade varat lite längre.
Eller ännu hellre att jag hade kunnat stanna kvar lite längre.
Men allt roligt tar ju slut någon gång. Det är ju liksom allmänt kännt vid det här laget.

Imorgon är det arbetsintervju som gäller!
Klockan tre för att vara exakt.
Jag hoppas verkligen att det går bra!
Fast egentligen, vad skulle kunna gå dåligt?
Om jag bara är väldigt trevlig och visar att jag verkligen, verkligen vill ha det här jobbet så borde det ju gå bra.
Sen kan jag ju inte göra så mycket mer än att låta dom bestämma.
Jag tänkte läsa på lite om kaffe innan jag går dit.
Så jag är lite insatt i det jobbet handlar om.
Låter som en bra idé.

Jag har hittat världens bästa bok. Hos min syster visserligen.
Men jag vet att den går att köpa här i Oslo också!
Om jag hade den boken skulle hela mitt liv fyllas av mening! Känns det som.
Jag funderar på att jag kanske kan köpa boken när jag får min första lön.
Som en present till mig själv.
Men jag kanske inte kan hålla mig så länge.
Kanske köper jag den imorgon...

Det roligaste som finns just nu är Pråkresa till Rovaniemi!
Kolla det!

Det kokas lite ägg och bres lite mackor.
Jag ska ha förkost nu när jag ska åka ända bort till Stockholm.
Det tar åtta timmar. Tvi vale. Jag ska kolla lite på film tänkte jag.
Läsa en bok och lyssna lite på musik. Sånt där man gör när man åker buss.
Trots att det tar lång tid och är lite jobbigt, ska det bli ganska skönt att åka härifrån.
Bara för en helg. Kunna andas exstra mycket och sen när jag kommer tillbaka så är jag ännu mer peppad!

Sound like a plan.

Dagarna här är lika varandra.
Jag går upp aldeles för sent.
Äter sen frukost, sen lunch och jättesen middag.
Sen somnar jag sent och helt plötsligt blir allt knäppt och förskjutet.
Väldigt dumt.
Struktur för tusan!
Det blir det sen när jag hittar ett jobb. Hoppas jag.

Jag besöker ett bibliotek i Oslo.
Det är väldigt mysigt och jag tycker verkligen mycket om att läsa.
Jag tänkte låna lite böcker. Inte så många eftersom jag inte är fullvärdig norsk medborgare.
Så jag får låna två stycken på samma gång. Men om man är helt norsk då får man låna sex stycken!
Jag får försöka överleva.

Nu när jag är här på "bibblan" ska jag försöka skriva lite på alla mina påbörjade manus jag har.
Jag lyssnar på Detektivbyrån för att komma in the right mood.
Det är skönt att inte spendera så mycket tid i lägenheten.
Det bli ganska lätt lite tråkigt.

Jag har köpt vykort också!
Tre stycken plus frimärken.
De ska skickas hem till Sverige.
Vykorten är typiskt norska.
Flaggor, 17 mai, Aker Brygge och andra patriotiska symboler pryder mina vykort.
Jag hoppas de uppskattas.

Jag har fått ett rum i ett kollektiv! WOHO!
Det betyder att jag kan bo här i Oslo!
Det känns vädligt bra. Nu ska jag bara få ett jobb också.
Jag provjobbade faktiskt igår. Jag ser ett litet ljus i tunneln.

Jag ska äta en banan.

Idag känns livet lite lättare.
Jag sökte jobb på Kaffebrenneriet här i Oslo.
När jag gick in och lämnade mitt cv så blev jag erbjuden att provjobba i några timmar.
Det sa jag verkligen inte nej till.
Så under denna vecka kommer jag även att gå på intervju.
Hoppas hoppas att det går bra.
Kanske har jag ett jobb på gång!

I helgen åker jag till Stockholm och hälsar på min syster.
Det kommer bli underbart kul!
Sen kommer familjen och hälsar på mig den 24:e.
Sen kommer Maria och Rasmus hit några dagar senare.

Helt plötsligt går allt som på räls!
Nu ska jag skriva en lista på vad jag ska handla för mat när jag är i Stockholm!

Det värsta är att vänta. Såklart.
"Du får veta i morgon." "Om du kommer tillbaka på måndag." "Jag hör av mig." "Efter helgen vet vi."

Det är då man måste hitta något att sysselsätta sig med.
Som exempelvis det jag har gjort idag.
Här i kollektivet var det födelsedagsfest igår vilket betydde att jag vaknade upp till ett lite stökigt kök och vardagsrum.
Alla jobbar och jag är ensam hemma.
Så städning it is!
Nu är allt städat! Förutom att jag inte hittar något golvmopp... Jag ska försöka hitta den. Göra det fint på golven också.
Sen är det klart!

Och jag ska träna idag. Det är kul! Och jättepopulärt i Oslo.
Kanske skypa med någon vän ikväll. (Sabina! Maria!)
Förbereda morgondagen.
Kolla på K-special om Joy Division!
Dricka kaffe. (Simon i kollektivet jobbar på kaffebrenneriet. Han tar hem kaffe och jag dricker upp det.) 
Göra efterrätt.
Kolla lägenheter!
Vara glad över att nästa helg kommer spenderas tillsammans med syster i Stockholm!


Späckat schema är det som gäller. Annars blir det olidligt.
Haa deee!

Som ni ser dricker jag kaffe!

Jag har precis kommit hem från staden, det vill säga gatan Karl Johan.
Under den gågna eftermiddagen har jag förstått att Oslo verkligen inte är stort, inte stort alls. Det är mindre än Göteborg.

Igår när jag hälsade på min vän Elin ute vid Ullevål Stadion höll jag på att inte komma hem. Jag sprang först till t-banan och sen när jag otroligt nog hann med den och anlände till Jernbanetorget så såg jag min trikk lämna stationen. Just under den minuten tänkte jag att klockan är ju faktiskt bara ett, jag är i Oslo, det är fredagkväll och trikken borde gå hela natten. Efter en titt på tidtabellen förstod jag att jag missat min sista trikk.
Jag kände mig lite vilsen men frågade några snälla människor hur jag skulle göra. Jag åkte istället med människorna till en annan station och därifrån tog det 15 minuter, sen var jag i säkerhet hemma.
Oslo är inte så stort som man kan tro.

Jag ska försöka skriva lite mer i min blogg, jag är ju faktiskt väldigt dålig på just det.
Nu ska jag gå och träna! Det är skitbra av mig.

Jag sitter i en soffa som tillhör kollektivet jag ska bo hos i en månad. 

Jag kommer att bege mig mot staden Oslo under helgen i nästa vecka. 

Jag sitter i ett väldigt kalt rum. Det ekar lite.
Idag har det flyttstädats och imorgon ska jag fixa lite saker, typ hyra, nycklar och sånt.
Klockan tio minuter i tre går bussen och sen ger jag mig av mot äventyret.

Just i detta nu existerar inte äventyret men förhoppningsvis drar det igång snart.
Ibland måste jag bort innan jag fastnar.

Äntligen har det hänt något i mitt liv som är värt att skrivas in i bloggen.
Nej, jag är bara väldigt dålig på att skriva i min blogg och nu när jag ändå väntar på att mina lerfigurer ska bli klara i ugnen kan jag lika gärna knåpa ihop ett inlägg.

Jo, det är alltså så att jag ska sluta på Markarydsfolkhögskola och förflytta mitt liv till huvudstaden i Norge.
Jag är stammis på manpower.no och mitt cv har aldrig förr varit bättre.

Jag har dock funderat lite, jag ska nog skaffa en lägenhet och sen bara åka.
Det är nog lättare.
Living on the edge.
Det är vad jag letar efter.

Det är faktiskt lite snö ute och nu när jag tänker efter är det inte så lång tid kvar till jul.
Härligt.

På lektionerna får vi lära oss att ord inte alltid behöver ha samma betydelse som de brukar ha.
Kan komma till nytta någon gång.

jävla karlar varför ska det vara så förbannat svårt



huvudvärken släpper inte.
där jag gick sönder.

Trots att jag dagligen är omgiven av väldigt många trevliga människor känner jag mig ensam.
Jullovet nalkas.
Bra eller dåligt?

Nu är det nästan slut på höstterminen år 2009.
Det känns lite konstigt. Det har både gått väldigt fort och väldigt långsamt.
Det låter ju ganska knäppt, men så är det faktiskt.
Det känns i alla fall skönt att jag har bestämt mig för att gå kvar hela utbildningen.

Man lever som i en liten bubbla. På folkhögskolan.
Jag vet vad som händer i övriga världen. I Vimmerby, Linköping, Stockholm och där jag känner folk.
Trots det så finns den där bubblan. Folkhögskolan är som en familj.
Konstigt.

Jag drömmer om att hitta på något.
Leva livet. Åka överallt och göra allt man kan göra.
Det skulle vara något det.
Jag önskar att jag kunde ta mig i kragen och göra något galet. Något jag alltid har drömt om.
Det får jag ta tag i efter det här året.

Jag är arg och besviken. Ganska så ledsen också.

Efter en natt innehållande väldigt lite sömn, eftersom mina utslag jag har över hela kroppen gjorde sig påminnda, och kliade jag hela natten istället för att sova. Jag vaknade efter åtta vilket betyder att jag missade den underbara frukosten och fick äta min gamla, tjaviga youghurt istället. Jag hann inte tvätta håret och när jag ser mig själv i spegeln ser jag bara två stora, mörka ringar under ögonen. Nu får ni gissa om jag var peppad på att ha dramalektion och vara kreativ...

Jag anländer således till lektionen precis klockan nio och möts av min lärare och en elev till. Sen ingen mer. Jaha, tänkte jag, bäst för dem att de bara har försovit sig!

Men icke. Lektionen ställs in då det är svårt att få ut något av en dramalektion när man bara är två personer.

Jag förstår inte var min klass har tagit vägen. Jag står fortfarande i valet och kvalet om jag ska gå kvar här eller inte och jag kan avslöja att en sådan här händelse inte får mig att vilja stanna kvar här. Jag tänkte at taterlektionerna skulle höja hela den här lite halvt avdankade skolan. Där hade jag fel.

Vi har inte lyckats att samlas hela klassen under hela tiden jag har gått här. Många har hoppat av och en del känner sig osäkra på om de ska gå kvar eller inte. Jag är en av dem. Skillnaden är att jag har varit på alla lektioner hittills.
Det här suger musten ur mig. Det tar all min energi! Jag är verkligen int beredd att lägga ner ett helt år på att vänta på anra människor och anpassa mig till deras liv. Man måste lära sig att lämna sina personliga problem bakom sig just när man har dramalektion, annars fungerar det inte. Det är inte så himla svårt att räkna ut. Er frånvaro påverkar i allra högsta grad. Det får mig att vilja skita i allting!

Jag tycker om att spela teater och jag tycker om det mesta runt dramaturgi och jag vill lära mig mer. Det här har dragit ner min syn på teater så himla mycket. Det känns hopplöst. Jag kan varken lita på er eller spela teater med er.

Allting vore bättre än det här. Jag önskar att jag bara kunde plocka ihop mitt liv för fjärde gången i rad och fly fältet. Jag orkar inte kämpa för det här längre.

Jag hoppas ni tar till er.

Det är fredag eftermiddag och jag har precis anlänt till huset Framnäs i Vimmerby.
Jag har åkt från Markaryd på morgonen och tre timmar senare går jag  genom stadskärnan i Vimmerby med en stor, tung väska. Det duggar och jag har inget paraply. När jag kliver innanför dörren pustar jag ut och är , som ni kan tänka er, glad över att vara hemma. Jag planerar att ta det lungt, läsa tidning och dricka lite kaffe.

Väl inne i köket pluggar jag i radion och ut strömmar den kända p3-gingeln. Jag insuper doften av det välbekanta köket samtidigt som jag ur radion hör en gitarrslinga som jag så många gånger innan har lyssnat på i min kära ipod. Jag höjer ljudet som en galning och gör min beredd att sjunga med i Broder Daniels låt Underground. Men istället för Henrik Berggrens underbara stämma ljuder ur radion från tidigt 90-tal ett hiphop-beat utan dess like.

Jag blir så chockad och förvirrad att jag inte riktigt vet hur jag ska reagera. Jag sätter mig vid bordet och lyssnar klart på remixen där gitarrslingan från Underground snurrar i bakgrunden och den för mig okände rapartisten sjunger om dekadensen.

Varför föstöra något perfekt?