Tord

JAG FICK JOBBET!
Yeeesssssss!

Det gick väldigt fort.
Jag blev kallad till intervju idag klockan tre och eftersom jag ville visa hur mycket jag ville ha jobbet så var jag på plats redan halv tre. När jag kom fram fick jag prata lite med min chef och hennes chef, de ställde lite frågor och sånt där.
Sen ville de prata lite med varandra så jag fick ställa mig utanför dörren i några minuter.
När jag fick komma in igen så berättade de att jag gärna fick jobba med dem på Kaffebrenneriet!
Så himla gött. Heltidsanställning.

Även en lägenhet. Jag hämtar nyckeln imorgon.
Mina föräldrar och min lillebror hälsar på mig, de kommer hit imorgon kväll.
Då kan de hjälpa mig att köpa en säng och flytta alla saker.

Sen kan jag få köpa ett träningskort för tvåhundra kronor billigare än vanligt av en kompis.

Helt plötsligt löser sig allting!
Som på räls.
Jag antar att jag kommer bli kvar här i Oslo ett tag nu!

Hemkommen från en jättefin och rolig helg i Stockholm.
Jag önskar att den hade varat lite längre.
Eller ännu hellre att jag hade kunnat stanna kvar lite längre.
Men allt roligt tar ju slut någon gång. Det är ju liksom allmänt kännt vid det här laget.

Imorgon är det arbetsintervju som gäller!
Klockan tre för att vara exakt.
Jag hoppas verkligen att det går bra!
Fast egentligen, vad skulle kunna gå dåligt?
Om jag bara är väldigt trevlig och visar att jag verkligen, verkligen vill ha det här jobbet så borde det ju gå bra.
Sen kan jag ju inte göra så mycket mer än att låta dom bestämma.
Jag tänkte läsa på lite om kaffe innan jag går dit.
Så jag är lite insatt i det jobbet handlar om.
Låter som en bra idé.

Jag har hittat världens bästa bok. Hos min syster visserligen.
Men jag vet att den går att köpa här i Oslo också!
Om jag hade den boken skulle hela mitt liv fyllas av mening! Känns det som.
Jag funderar på att jag kanske kan köpa boken när jag får min första lön.
Som en present till mig själv.
Men jag kanske inte kan hålla mig så länge.
Kanske köper jag den imorgon...

Det roligaste som finns just nu är Pråkresa till Rovaniemi!
Kolla det!

Det kokas lite ägg och bres lite mackor.
Jag ska ha förkost nu när jag ska åka ända bort till Stockholm.
Det tar åtta timmar. Tvi vale. Jag ska kolla lite på film tänkte jag.
Läsa en bok och lyssna lite på musik. Sånt där man gör när man åker buss.
Trots att det tar lång tid och är lite jobbigt, ska det bli ganska skönt att åka härifrån.
Bara för en helg. Kunna andas exstra mycket och sen när jag kommer tillbaka så är jag ännu mer peppad!

Sound like a plan.

Dagarna här är lika varandra.
Jag går upp aldeles för sent.
Äter sen frukost, sen lunch och jättesen middag.
Sen somnar jag sent och helt plötsligt blir allt knäppt och förskjutet.
Väldigt dumt.
Struktur för tusan!
Det blir det sen när jag hittar ett jobb. Hoppas jag.

Jag besöker ett bibliotek i Oslo.
Det är väldigt mysigt och jag tycker verkligen mycket om att läsa.
Jag tänkte låna lite böcker. Inte så många eftersom jag inte är fullvärdig norsk medborgare.
Så jag får låna två stycken på samma gång. Men om man är helt norsk då får man låna sex stycken!
Jag får försöka överleva.

Nu när jag är här på "bibblan" ska jag försöka skriva lite på alla mina påbörjade manus jag har.
Jag lyssnar på Detektivbyrån för att komma in the right mood.
Det är skönt att inte spendera så mycket tid i lägenheten.
Det bli ganska lätt lite tråkigt.

Jag har köpt vykort också!
Tre stycken plus frimärken.
De ska skickas hem till Sverige.
Vykorten är typiskt norska.
Flaggor, 17 mai, Aker Brygge och andra patriotiska symboler pryder mina vykort.
Jag hoppas de uppskattas.

Jag har fått ett rum i ett kollektiv! WOHO!
Det betyder att jag kan bo här i Oslo!
Det känns vädligt bra. Nu ska jag bara få ett jobb också.
Jag provjobbade faktiskt igår. Jag ser ett litet ljus i tunneln.

Jag ska äta en banan.

Idag känns livet lite lättare.
Jag sökte jobb på Kaffebrenneriet här i Oslo.
När jag gick in och lämnade mitt cv så blev jag erbjuden att provjobba i några timmar.
Det sa jag verkligen inte nej till.
Så under denna vecka kommer jag även att gå på intervju.
Hoppas hoppas att det går bra.
Kanske har jag ett jobb på gång!

I helgen åker jag till Stockholm och hälsar på min syster.
Det kommer bli underbart kul!
Sen kommer familjen och hälsar på mig den 24:e.
Sen kommer Maria och Rasmus hit några dagar senare.

Helt plötsligt går allt som på räls!
Nu ska jag skriva en lista på vad jag ska handla för mat när jag är i Stockholm!

Det värsta är att vänta. Såklart.
"Du får veta i morgon." "Om du kommer tillbaka på måndag." "Jag hör av mig." "Efter helgen vet vi."

Det är då man måste hitta något att sysselsätta sig med.
Som exempelvis det jag har gjort idag.
Här i kollektivet var det födelsedagsfest igår vilket betydde att jag vaknade upp till ett lite stökigt kök och vardagsrum.
Alla jobbar och jag är ensam hemma.
Så städning it is!
Nu är allt städat! Förutom att jag inte hittar något golvmopp... Jag ska försöka hitta den. Göra det fint på golven också.
Sen är det klart!

Och jag ska träna idag. Det är kul! Och jättepopulärt i Oslo.
Kanske skypa med någon vän ikväll. (Sabina! Maria!)
Förbereda morgondagen.
Kolla på K-special om Joy Division!
Dricka kaffe. (Simon i kollektivet jobbar på kaffebrenneriet. Han tar hem kaffe och jag dricker upp det.) 
Göra efterrätt.
Kolla lägenheter!
Vara glad över att nästa helg kommer spenderas tillsammans med syster i Stockholm!


Späckat schema är det som gäller. Annars blir det olidligt.
Haa deee!

Som ni ser dricker jag kaffe!

Jag har precis kommit hem från staden, det vill säga gatan Karl Johan.
Under den gågna eftermiddagen har jag förstått att Oslo verkligen inte är stort, inte stort alls. Det är mindre än Göteborg.

Igår när jag hälsade på min vän Elin ute vid Ullevål Stadion höll jag på att inte komma hem. Jag sprang först till t-banan och sen när jag otroligt nog hann med den och anlände till Jernbanetorget så såg jag min trikk lämna stationen. Just under den minuten tänkte jag att klockan är ju faktiskt bara ett, jag är i Oslo, det är fredagkväll och trikken borde gå hela natten. Efter en titt på tidtabellen förstod jag att jag missat min sista trikk.
Jag kände mig lite vilsen men frågade några snälla människor hur jag skulle göra. Jag åkte istället med människorna till en annan station och därifrån tog det 15 minuter, sen var jag i säkerhet hemma.
Oslo är inte så stort som man kan tro.

Jag ska försöka skriva lite mer i min blogg, jag är ju faktiskt väldigt dålig på just det.
Nu ska jag gå och träna! Det är skitbra av mig.

Jag sitter i en soffa som tillhör kollektivet jag ska bo hos i en månad.