Jag ska plocka upp dig och ta dig långt härifrån

Men åhhhh! Jag är ju så dålig på att skriva i min blogg. jag har den för att jag ska skriva i den och så gör jag inte det. skärpning!

jag har precis kommit hem från sophie. vi kollade på film och pratade och lite så där som man brukar göra. det var trevligt.
 
imorgon vill jag åka på timo och kristian anttila i huskvarna men det verkar som om jag får åka själv om jag så gärna vill dit... usch. det skulle vara så roligt att se dom två tilsammans! på samma gång. jag ska börja med övertalning. imorgon tänkte jag även köpa julklappar sen var tineska så vänlig att upplysa mig om att det faktiskt var den så kallade "köpfria" dagen imorgon. då sket det sig! jobbigt, jag får göra det en annan dag.

idag bakade vi, ganska mycket och ganska så gott. jag åt mest deg och fick ont i magen. det brukar vara så. vi bakade även på golvet. det var väldigt kul med en vinflaska som kavel och ett glas som mått. ja vi bakade faktiskt pepperkakaor precis som det ska vara! det snöade idag också. allt var perfekt. i imperfekt.

nu ska jag kanske sova lite, det ska bli skönt. det gör ont i ögonen och kroppen. jag saknar olle väldigt mycket. han är bra och jag vill att han ska vara hos mig. god natt och sov.

Hang myself

Här igen.

Just nu sitter jag vid min "sambos" dator som ligger belägen i hennes rum. Alldeles nyss var jag ute i köket och tillagade mig en väldigt varm och förhoppningsvis god chailatte med kanel och extra mycket kardemumma på. Den står precis brevid mig och om ett litet tag ska jag dricka upp den.

Först tänkte jag berätta hur mitt liv ter sig just nu. För det är nämligen så att det är det man gör i en blogg.

Det är aningen stressigt. Mitt liv. Och lite jobbigt. Det är så mycket, allting.  Flera saker att tänka på och flera saker att göra samtidigt. Massor med bollar som flyger omkring i luften. Det känns som om jag tappar dom altför ofta. Veckan  skulle behöva fler dagar. Fler timmar på dygnet, mer tid att tänka. Då skulle jag hinna med mitt liv. Ibland stannar jag upp och så känns det som om jag ser mig själv från någon annas perspektiv, en utomståendes perspektiv. Personen har ingenting med mig att göra och den vet igenting om mig. Personen ser bara mitt liv och alla de saker jag tänker och gör, men personen lägger inget värde i de olika sakerna. De händer bara utan någon som helst mening och den säger bara saker utan att mena det för att sedan komma på vad den egentligen sa och tänka att det kanske inte var så lyckat...

Jag begär inte att ni ska förstå.

Förövrigt är det bra, hoppas jag. I vilket fall så blir det säkert bättre. Någon dag framöver. Eller så.

Nu är det tid för chailatte.


RSS 2.0