Ten little soildiers screaming in my soul.

Idag var det fika med Hanna och med Kajsa. Jag tycker att dom är roliga och bra på de flesta sätt. 
 
Jag tänker mycket. Jag tänker på allt, allt möjligt. Tyvärr kan jag inte berätta det för någon. När jag väl berättar känns det fel och konstigt och de känns som om jag tänker på massa irrelevanta saker. Det kanske jag gör också, det vet jag ju inte. 
I vilket fall skulle det vara skönt att ha någon som man kan prata med när man känner för att prata. Jag hade en person innan som jag kunde prata med, jag hade många personer innan. Justn nu har jag ingen. Jag vet inte hur jag gör men efter ett tag tappar jag allting.
Jag vill inte tappa, jag vill ha kvar.
Jag saknar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0