Tord

om jag tänker efter har det egentligen varit en väldigt bra dag. allt har gått bra i skolan, bra redovisning i både son:n och tyskan, jag bestämmde att jag ska fike med christian och albert imorgon. jag renskrev min so, jag gick till biblioteket och lånade bra och häftiga skivor och beställde en bok, jag köpte byxor för halva priset, min gitarr Ruth låter bättre än någonsin och jag har bara lite ont i huvudet idag. 

sammanfattning; en riktigt bra dag. 

nu kommer jag till kruxet. även det så kallade lilla jobbiga, enerverande problemet. det jävliga helt enkelt.
jag vet inte vad jag tycker och jag vet inte vad jag känner längre. jag vet inte vad jag vill eller hur jag mår. 

jag är en sådan dum människa som tänker att om jag inte tänker på problemet och försöker undvika det så kanske det blir bättre. det fungerar ett tag men i längden håller det inte. just nu har jag nått den längden. jag måste prata och just att behöva prata är det värsta jag vet. samtidigt vet jag att jag måste göra det, jag mår inte bra annars. fysiskt och psykiskt. 

det gör ont i hela mig. först trodde jag att det var längtan men det var fel. en liten längtan finns men mest av allt är det en bävan. 
jag mår illa och jag orkar inte äta. jag har konstant ont i huvudet vilket sprider sig ner i axlar och rygg. jag kan inte fokusera min blick. usch, jag vill inte mer. 

nu får det vara nog.