Ingenting duger.
Större delen av dagen har spenderats åt att vara arg och förbannad. Så även gårdagen och en liten del av måndagen. Förbenad har jag varit. Jag vet dock inte om jag fortfarande hyser detta agg mot människor i min närhet eller om det på ett mystiskt sätt allaredan har försvunnit.
Det skulle kännas befriande.
Idag har det hunnits med mycket. Så som nationellt prov, aggression riktad till mig, tröstande, pratande, kaffe drickande, pluggande, irritation, utskällning, fika, mer plugg och slutligen Bonde söker fru! Bonde söker fru förtjänar en plats i min blogg just för att det är ett program som går ut på att en bonde ska hitta sig en livspartner. Jag hoppas innerligt på Kloakrensare eller Manikyrist söker fru. Det tror jag är en utmärkt idé.
Angående ilska. Det finns i mängder i min kropp och jag förstår inte riktigt varför den helt plötsligt hoppar fram och skrämmer alla jag pratar med. De som har fått utstå ilska från mig ber jag hemskt mycket om ursäkt. Visserligen är jag arg men inte på er. Dig, du som läser. Det är lungt. Det löser sig. Det gör det alltid. Nu ska jag skriva en text om varför jag anser det filosofiska statementet "Inställningen till livet är avgörande för hur vardagen upplevs" vara så bra.
Tänk och begrunna. Det gör jag.
Auf Wiedersehen.
It would feel like this.
Jag sitter i skolan och flipprar. Egentligen skulle jag kolla igenom mitt samhäll C arbete som ska vara inlämnat idag, sen skulle jag lämna in arbetet och känna mig duktig. Det var planen. Tyvärr hade jag glömt att skicka arbetet till min mejl och sitter nu här vid ett äckligt tangentbord och gör inte ett skit. Jo jag bloggar. Allt blir bara skit.
Det händer för mycket. Allt händer på samma gång och ibland händer det så mycket att jag glömmer bort att andas.
Det som är priority number one. Jag tror att jag ska ta mitt näskaffe och röra mig nedåt cafét, kaffeautomaten vil säga. Det är min gud under jobbiga och långa dagar. Sen glömde jag mitt äpple hemma! Katastrof, jag som till och med skulle äta det där äpplet. Tusan, det hade jag sett fram emot.
Tack.
Det händer för mycket. Allt händer på samma gång och ibland händer det så mycket att jag glömmer bort att andas.
Det som är priority number one. Jag tror att jag ska ta mitt näskaffe och röra mig nedåt cafét, kaffeautomaten vil säga. Det är min gud under jobbiga och långa dagar. Sen glömde jag mitt äpple hemma! Katastrof, jag som till och med skulle äta det där äpplet. Tusan, det hade jag sett fram emot.
Tack.
