I want to smell the way you do.

Jag vill det och jag har velat det ganska så länge.
Jag önskar att allting var mer som det var innan. Det skulle vara skönt.

Ten little soildiers screaming in my soul.

Idag var det fika med Hanna och med Kajsa. Jag tycker att dom är roliga och bra på de flesta sätt. 
 
Jag tänker mycket. Jag tänker på allt, allt möjligt. Tyvärr kan jag inte berätta det för någon. När jag väl berättar känns det fel och konstigt och de känns som om jag tänker på massa irrelevanta saker. Det kanske jag gör också, det vet jag ju inte. 
I vilket fall skulle det vara skönt att ha någon som man kan prata med när man känner för att prata. Jag hade en person innan som jag kunde prata med, jag hade många personer innan. Justn nu har jag ingen. Jag vet inte hur jag gör men efter ett tag tappar jag allting.
Jag vill inte tappa, jag vill ha kvar.
Jag saknar.

It´s been a while since nights were bright for real.

Just nu är det sol och vår utanför mitt fönster. Jag har frågat mig själv ett antal gånger varför jag då sitter inne framför en upplyst skärn och skriver massor med oväsentliga saker.
Jag har tyvär inget bra svar, inget vidare smart svar.
Jag är inte vidare smart av mig ibland. Ibland är jag väldigt osmart. Det är när jag befinner mig i det läget som allt brukar gå åt skogen som man kan uttrycka sig. Jag är inte så säker på att det har gjort det än. Det kanske kommer, det vet jag inte.

Jag vill så mycket. Jag ska bestämma mig för att göra alla saker jag vill. Ett framtidsprojekt.
Den dagen ser jag fram emot.


--

Ta mig tusan!

Nu har jag sannerligen bestämt mig.

Det ska bli bra. Det ska bli bra. Så är det bara. Det kommer bli bra.
Jag bestämde mig just nu. Det kommer inte bli dåligt, det kommer inte bli jobbigt.

Nu ska jag inte tänka så mycket på massa dåliga saker.
Nu ska det bli bra igen.


Mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig.

Åhhh!
Helt plötsligt som från ingenstans blev allting helt otroligt jobbigt och frustrerande.
Jag måste vara dum i huvudet.
Jag vet inte vad det är men mitt humör gör precis som det vill. Så fort någonting går emot min vilja eller inte riktigt som jag vill så slår det över och allting som jag har innom mig som maler bara väller ut!
Det är inte så kul. 
Jag vet inte vem jag kan prata med. Jag vet inte vem jag får prata med. Jag vet vem jag inte får prata med. 
Jag vet inte om jag orkar prata. Det lättaste är bara att ha allting innom sig.

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte gillar dig.

Jahopp, här sitter jag och spelar gura.
Livet känns lite lättare än innan. Det känns bra.

Idag var det fika och platsen där vi valde att sitta och avnjuta vår fika var Elsas Hus. Det var mycket trevligt och roligt. Jag känner att utan dessa så kallade fikaföreningar skulle min vardag vara betydligt tråkigare. Tack för att ni finns fikaföreningen. Sedan begav det sig så att jag blev erbjuden att  "hälsa bille the vision and the dancers välkommna" när dom ska spela på Ung scen öst. Tjoho! sa jag då. Självklart! Det ska bli roligt att få träffa dom och ge dom öl.  

Det känns bättre nu.
Men det är inte helt bra än.


Jag önskar att någon kunde säga till mig att imorgon blir en bättre dag.

I can´t eat, I can´t sleep.

Jag kan bara inte sluta gråta. Det är otroligt jobbigt och frustrerande. Jag förstår mig inte på något överhuvudtaget.


Jag vill inte mer nu.

You set my heart on fire.

Usch. Den här himla bloggen.

Jag längtar. Mycket. På samma gång befarar jag. Ännu mer.
Det är hemskt och jag vill inte längre. Nu orkar jag faktiskt inte mer.

Jag tycker om Jens Lekman.

RSS 2.0