Håll om mig som ingen annan kan
Det jag har utfört under min dag hittills är följande;
- Vaknade hos min kära där jag åt frukost.
- Åkte därefter till Vimmerby City och skivaffären Ultimate i vilken jag köpte The Arks senaste skiva till min yngre broder som fyller tio år imorgon.
- Sedermera bar det av hem till Det Gula Huset och öppningen av vårat café.
- Och nu sitter jag här.
Det är ungefär, cirkus så här mina dagar ser ut har jag kommit på. Det kan skilja sig något men i runda slängar ser mina dagar alltså ut så här. Just det, jag läste ut Ett öga rött idag också. Det var väl det som förgyllde min dag kan jag tänka. Sen ska jag hämta min gitarr ikväll och då blir det åka av, nej spela av. Det ska bli skönt, jag har saknat honom.
Någon spelar på en liten papperstumpet.
Jag äter riskaka med nachosmak, känner mig allmänt flötig (fint ord) och min mudering betår av följande; ett par randiga långkalsonger med häng, en svart, tråkig tröja, ett oborstat hår och ett osminkat ansikte. Det tär på en, livet.
Just nu vill jag inte.
Jag orkar inte mer. Det är för mycket. Det är helt enkelt inte det här jag vill, jag vill inte! Jag orkar inte. Orkar inte lägga ner tid på det här. Det känns så oerhört ovärt att ägna sin tid åt. Varför? Varför gör jag det här? Finns det egentligen någon bra anledning? Nej. Jag vill inte längre, jag orkar inte mer, jag är trött på hela skiten.
Jag är trött på mitt liv.
Nu ska jag gå till mitt rum och spela gitarr. Håkan Hellströms låtar får det bli. Lagom deppigt.
Det finns dom som betyder mer än vad andra gör.
Tack för allt du säger, för att du överhuvudtaget finns.
Jag var bara inte gjord för dessa dagar
Oj oj då, nu var det länge sen jag skrev i min blogg. Det har nämligen varit så att jag inte har haft tid till att sitta vid en datorskärm och knappra på små knappar hela dagarna. Istället har jag gjort mer väsentliga saker, saker som förgyller min vardag och ger en guldkant på mitt liv.
Jag har solat.
Det där lät inte så bra. Jag har faktiskt gjort andra saker också. Jag har exempelvis öppnat ett café i min trädgård. Inte bara jag utan jag och min familj. Det är mestadels cafét jag ägnar min vakna tid åt nu under sommarlovet. Det har sina för och nackdelar, ibland bara nackdelar.
Jag längtar lite, ganska så mycket faktiskt. Jag vill ha någon att prata med, någon som jag kan säga vad jag känner till.
Jag måste säga att jag sitter i en aningen pressad situation. En situation där vilket val jag än gör kommer leda till något ännu jobbigare, något ännu krångligare att lösa. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur denna situation....
Lösningen är inte att flytta ifrån Vimmerby men det är faktiskt det jag ska göra i alla fall. Tror jag. Hoppas jag. Snart. Kanske till en femma i Linköööping tillsammans med fyra kompisar. Det kommer bli roligt! Och förmodligen ganska så tråkigt också. Det kommer förmodligen både ha sina för och nackdelar.
Jag har märkt att jag är oerhört, otroligt svensk! Precis det jag absolut minst av allt vill vara. Jag har väldigt svårt för att säga vad jag tycker rakt ut, jag väver hellre in det och smyger med det ett tag innan jag kläcker ur mig det jag vill säga. Det är inte bra. Det är så jag inte vill vara. Jag vill säga precis vad jag tycker rakt ut och sedan ta konsekvenserna efteråt. Eller kanske inte.... Det kanske blir jobbigt. Jag skulle i vilket fall inte vilja vara så svensk som jag är just nu.
Just nu läste jag ur Liftarens Guide Till Galaxen. (Läs den!) Jag skulle vilka vara som den.
Egentligen är du inte kär i mig
och egentligen är det okej med mig
för jag blir aldrig kär i någon
sånt där är slöseri med tid....
Men då slösar vi bort våra liv.
